West Coast Sandolf

Det regnar här i Bay Area nu. Väldigt mycket. Så jag tänker att vi tittar tillbaka på när vi var på en plats där det väldigt, väldigt sällan regnar; nämligen Death Valley National Park. På väg dit körde vi på ändlösa, raka vägar genom ökenlandskap.

Vi åkte hit under Thanksgivingveckan, precis efter att vi varit i Kings Canyon och Sequoia. När vi kom fram till campingen började solen gå ner och vi åt ris, korma (färdig på burk), cashewnötter och spenat till kvällsmat.

Linus väckte mig runt fyratiden och sa ”Emilia, du vill nog komma ut ur tältet. Det är den sjukaste stjärnhimlen jag sett”. Som ni förstår så gick det här inte riktigt fånga på bild. Det var så otroligt mycket mäktigare i verkligheten, att liksom omfamnas av det där himlavalvet, fullt med stjärnor. Dessutom så har jag varken rätt objektiv eller erfarenhet för att fota stjärnhimlar (Det var väldigt mycket svårare att få till fokus än jag hade kunnat ana), men här får ni ett litet smakprov i alla fall.

Zabriskie Point

Vi stod där och tittade så länge på stjärnorna att det inte var någon idé att somna om, då vi tänkte se soluppgången vid Zabriskie Point. Rekommenderar starkt detta! Det blåste väldigt mycket och var bara 8 grader, men wow alltså! Det var så otroligt vackert och jag önskar så att ni alla kunde få se det med egna ögon.

Vid Zabriskie Point börjar en vandringsled som går ner i badlands och (om man vill) via Golden Canyon och Gower Gulch. Innan vi åkte tillbaka till campingen för att äta frukost gick vi den lilla loopen här. Väldigt häftig naturtyp, badlands. Den består av mjuka sedimentära bergarter och lera som eroderats av vatten och vind, så att de mjuka kullarna skapats. Var liksom som att gå på supertorr, porös lera.

Mosaic Canyon

Efter frukost åkte vi ungefär 30-45 min för att komma till Mosaic Canyon. Definitivt en favorit, som vi rekommenderar! Vi gick ungefär 3 km rakt in i en kanjon där bergväggarna såg ut som mosaik av alla småstenar (se ovan). Här sa Linus flera gånger ”det känns som att sand people (från Star Wars) kommer hoppa fram bakom nästa hörn”, och det är ju inte så konstigt, då några scener ur episod 4 och 6 är inspelade här i parken (bland annat vid Dante’s View, Golden Canyon, Artist’s Palette, Mesquite Flat Dunes och Desolation Canyon).

I slutet av augusti var det en orkan (som sedan nedgraderades till en tropisk storm tror jag) som drog in över södra Kalifornien, och även Death Valley. Det kom mer regn under den stormen än vad det normalt sett gör på ett år, vilket drog med sig mycket av marken, vägarna och fyllde saltöknen med vatten (se senare i det här inlägget). Här i Golden Canyon kunde man se att vattnet gröpt ur själva stigen ytterligare.

Bra att veta om man vill vandra den här leden är att det krävs lite ”scrambling”/klättring här och var i slutet. Det var lite knepigt då klipporna blivit helt släta av alla som glidit nedför. Men det var kul!

Mesquite Flat Dunes

Lunchen intogs på Mesquite Flat Dunes. Det började bli ordentligt varmt (och framförallt extremt torrt) så vi gick inte hela vägen upp på den högsta punkten (typ 3 km fram och tillbaka) då det var ganska tungt att klättra upp på sanddynorna.

Badwater Basin

Vi åkte söderut, förbi campingen och ungefär 30 min till för att komma till Badwater Basin, Nordamerikas lägsta punkt och en saltöken. Normalt sett så är det inget vatten här och det finns hexagonformade saltformationer, som man kan ana på bilden ovan. Men på grund av stormen Hilary så hade hela den här platsen vattenfyllts.

Devil’s Golf Course

På tillbakavägen tog vi en sväng förbi Devil’s Golf Course också. Även detta är en saltöken, men saltet har formats till stora knölar typ. En riktigt varm dag kan man tydligen höra saltet poppa när luften inuti saltkulorna expanderar.

Artist’s Palette

Dagen avslutades med att se Artist’s Palette i golden hour (eller BigPack tresmak, som Linus kallade det). Jag var fullständigt övertygad om att alla klipp och bilder jag sett på instagram var väldigt redigerade med ökad mättnad i färgerna och att verkligheten skulle vara lite blek. Men hör och häpna, det ser faktiskt ut såhär i verkligheten!

Slänger in lite bonusbilder från när vi åkte hemåt dagen efter med. Vägen vi hade tänkt köra var avstängd, så vi råkade hamna vid Lone Pine och fick se Mount Whitney (4421 m) som är den högsta bergstoppen i USA om man räknar bort Alaska och Hawaii. Vi körde också genom de sydligaste delarna av Sequoia National Forest (via Lake Isabella) och det var så mycket höstkänsla. Otroligt vackert att köra längsmed ån som rann där. Och det var det från vår Thanksgivingsemester!