West Coast Sandolf

I slutet av oktober åkte vi till Las Vegas över helgen! Ett resmål ingen av oss haft på någon bucket list egentligen, men nu råkade det vara så att When We Were Young Festival var där och vi hade köpt biljetter i vintras och var orimligt taggade.

Vi tog flyget från San Francisco vid lunchtid på lördagen, checkade in på hotellet och tog en uber till Bellagio. Vi bodde på ett hotell vid flygplatsen. Dumt. Det visade sig att det inte alls var mycket dyrare att bo på en resort på The Strip. Men vi spenderade ju ändå inte någon tid på hotellet som tur var.

På Bellagio hade de en OTROLIG ljusgård. Alltså titta på alla blomsvampar. Inser nu att det ser lite mesigt ut på bilderna men älskade detta. Kändes som en sagoskog.

Vi gick igenom casinot och jag tänkte ”det här var ju inte så farligt”. Spola fram några timmar och jag höll på att TAPPA det av all röklukt, alla ljud, ljus och intryck. Tydligen får man röka inne på casinona (vad heter det ens i plural? ah ni fattar) och det kändes som att vara på en svensk restaurang i början av 2000-talet. Mycket ovant då jag upplever att det är få som röker här, och framförallt så är det förbjudet att röka i alla parker och grejer i Bay Area så jag hade nästan glömt bort hur vidrigt det är att vistas i sådan miljö.

Inne på Cesar’s palace fanns det en gullig robot som serverade milk in cookies genom en liten lucka. Gott och kul! Titta vad lycklig Linus är över sin lilla cookie-kopp.

På tal om intryck passerade vi ett rum där de visade en massa matcher samtidigt (tror det var olika i alla fall). Det fanns också någon form av VIP-yta, som liknade en biosalong, där man kunde sitta och titta. Oklart hur man lyckas fokusera på en match dock.

Det här taket! Så fint.

The Strip hade fått ny asfalt och det var byggställningar överallt. Vad händer undrar ni? Las Vegas Grand Prix går nu till helgen (18 nov) och halva Las Vegas var en byggarbetsplats med temporära broar för att kunna ta sig runt överallt.

Vid The Venetian hade de gondoler man kunde åka i. De fanns även inomhus, supermysigt! Men orimligt dyrt för en liten, liten åktur. Kändes inte värt. Men kul grej!

Vi hade bokat bord på Matteo’s Ristorante Italiano där vi åt otrolig god mat! En lite kul grej här är att när man bokar bord på restaurang så kan man ofta fylla i ”occasion” och vi tänkte ”det är ju nästan vår årsdag (om en månad) så vi kan ju se detta som vårt sätt att fira det” och vips fick vi gratis efterrätt! Det fick vi även när det var vår bröllopsdag. Mycket trevligt faktiskt.

Här tänkte jag också skriva att ni kunde roa er med att gissa vems mat som var vilken. Men det syns ju på bilderna så det blev inte så kul. Men kudos till er som direkt såg att det var ruccola på en tallrik och tänkte ”det där kan inte vara Emilias mat”, ni får poäng för det!

En riktigt sjuk grej att se var ju The Sphere. Världens största sfäriska arena (stackars globen har blivit omsprungen). En bild gör ju den verkligen inte rättvisa men här finns en trevlig liten youtubefilm om ni vill veta mer om denna sjuka byggnad.

När man är i Vegas är det kanske obligatoriskt ändå att testa på casino. Första gången för oss båda, men det är väl kanske inte en ny hobby för oss. Vi spelade för $20 var och vann väl runt $15 totalt. En så orimlig grej egentligen. Man sitter bara framför de där maskinerna och trycker på en knapp, vinner ingenting, fortsätter trycka på en knapp och vips så är alla pengar bortspelade på typ 5 minuter. Otroligt lätt att göra av med kopiösa mängder pengar på väldigt kort tid. Inte vår cup of tea haha!

Kvällen kom och det började dyka upp lättklädda kvinnor på gatorna. Väldigt lättklädda faktiskt. Vi styrde våra steg tillbaka mot bellagio där vi skulle titta på…

…den berömda fontänshowen. Det var maffigt, men förvånansvärt kort. Värt att se dock!

På söndagsmorgonen tog vi oss till den där skylten ni ser i bakgrunden, för en obligatorisk bild. Vi träffade självklart på en lite småtjock Elvis, valde att skippa att stå i den långa kön för att ta bild precis framför skylten och tog istället denna lite halvbra vid sidan om. Good enough. Därefter spanade vi in en till resort, tog monorail till bortre delen av The Strip och anlände till slut till resans huvudmål.

When We Were young Festival! En festival med nästan alla pop-punk-band som var stora på 00-talet. Tonårsbarnen i oss skrek av lycka!

Vi såg Yellowcard, 5 Seconds of Summer, Allt Time Low, Sum 41, Rise Against, Relient K, Good Charlotte, Simple Plan, Thirty Seconds to Mars, The Offspring, Blink-182 och Green Day.

Ghost hade gjort en specialdesignad burk för festivalen. Måste säga att orange cream var en fantastisk smak.

Det finns egentligen inte ord för att beskriva den här dagen. Den var total eufori, overklighetskänslor, overkligt ont i ben och fötter men framförallt helt fantastiskt och otroligt bra arrangerat. 10/10!